Eurovision Song Contest 1964, den nionde upplagan av evenemanget, hölls den 21 mars i Köpenhamn, Danmark, och markerade första gången tävlingen ägde rum i Norden. Evenemanget arrangerades i Tivoli Koncertsal, ett år efter Danmarks första Eurovision-seger med "Dansevise" av Grethe och Jørgen Ingmann.

Deltagare och anmärkningsvärda debuter

En annan minnesvärd debut var den österrikiske sångaren Udo Jürgens, som framförde "Warum Nur, Warum?" och slutade på sjätte plats. Jürgens representerade Österrike ytterligare två gånger, 1965 och 1966, och vann tävlingen 1966 med "Merci, Chérie."

Schweiz representerades av Anita Traversi som deltog för tredje och sista gången, efter tidigare framträdanden som bakgrundssångerska och som soloartist för Schweiz.

Storbritannien skickade Matt Monro, en välkänd internationell artist, som framförde "I Love The Little Things!" Monro släppte även en engelskspråkig cover av Jürgens låt med titeln "Walk Away," vilken blev en hit på topplistorna.

Nyheter i tävlingen och poängsystemet

Spanien introducerade Eurovisionens första grupp, trion Tim, Nelly och Tony som framförde "Caracola," även om endast Nelly sjöng lead på grund av tävlingsreglerna medan de övriga gav bakgrundssång.

Nederländerna representerades av Anneke Grönloh, som noterades som den första Eurovision-artisten med en annan hudfärg och den första födda utanför Europa, nämligen i Indonesien.

Ett nytt poängsystem infördes där jurygrupperna hade nio poäng att fördela på sina tre favoriter: fem poäng till den främsta, tre till andra och en poäng till tredjevalet. Vinnaren tilldelades en graverad silvermedaljong som pris.

Italiens första Eurovision-seger

Italien tog sin första seger tack vare 16-åriga Gigliola Cinquetti och hennes låt "Non Ho l’Eta." Cinquetti satte då rekord som yngsta vinnare, en titel hon höll till 1986. Hon vann med en klar marginal på 49 poäng.

Gigliola återvände senare till Eurovision både som tävlande 1974, som programledare 1991 och som ett mellanspel 2022, då hon hyllade sin vinnarlåt från 1964.

Arkivfynd och bevarandearbete

Tack vare den begränsade tv-tekniken på 1960-talet finns inga kompletta videoinspelningar bevarade av 1964 års tävling, vilket gett evenemanget en nästan mytisk status som en "förlorad" upplaga. Nyligen har dock tack vare Danmarks Radio (DR) och finska Yle-klipp från den vinnande framträdandet med Gigliola Cinquetti återfunnits och lagts ut på Eurovisions officiella kanaler.

I april 2026 lanserade Eurovision en global efterlysning för att hitta saknade inspelningar från de tidigaste tävlingarna, inklusive 1956 och 1964, i hopp om att fragment eller hela klipp kan finnas bevarade hos privata samlare eller i arkiv.

Denna tillbakablick på Köpenhamn 1964 ger fansen ny insikt genom arkivbilder, berättelser om artisterna, detaljerad röstningsstatistik och en förnyad uppskattning för en av Eurovisions mest historiska tävlingar.